irekuontwatter.blogg.se

Bild REFLEKTION

1 och 3.
Min bild består av tre "objekt". Längst till vänster är det en "äppelsin" som jag skulle vilja kalla den. Det är tre lager, nästan lite som en hamburgare, längst ner är det en apelsin, i mitten är det äpple och högst upp mörkare äpple. Det symboliserar föda och att alla behöver det.

Bakom äppelsinen står Slenderman och han symboliserar rädsla. Bredvid Slenderman står en flicka som är ledsen som såklart symboliserar känslor och sorg.

I mitten så är det ett glas som symboliserar vätska och att alla behöver det. I glaset är det vatten och det skvätter upp ett "spöke" ur vattnet, spöket symboliserar dock själen.

Högst upp i högra hörnet är det en sol som ler som symboliserar glädje, positivitet, motivation och känslor.

4.
Självklart så finns det kopplingar med både hungern och törsten, jag tror inte jag behöver gå in så mycket på det.

Slenderman symboliserar rädsla och det kan jag definitivt koppla an till mig själv, jag har vart i flera situationer där jag har vart rädd, på många olika sätt.

Ett exempel är när jag var på Cypern med min familj, vi åkte till Cape Greco som är en udde. Det är ett väldigt stort turistmål och många åker dit för att hoppa från berget som är 12 meter högt.

Jag var bara 11 år och jag och min pappa skulle hoppa, när vi stod där uppe var vi båda rädda men vi ville verkligen hoppa. När vi står där och tvekar så kommer det två stora turistbåtar fullt med folk, guiden på en av båtarna börjar säga att vi är "awesome" i en mikrofon och i nästa sekund så skriker över 200 personer "jump, jump jump!" Jag och pappa kollar på varandra, kollar ut och hoppar. Det var definitivt ett moment då jag var rädd.

Flickan som är ledsen symboliserar både sorg och rädsla och det kan jag också koppla an till mig själv. Ett exempel är nu i vintras så har min pappa inte mått bra och tillslut fick han åka in på sjukhus, det visade sig att han hade cancer i magsäcken.

Det var ett moment då jag var både rädd och ledsen i flera veckor. Som tur var så gick det bra och han är okej igen.

Spöket symboliserar själen och där vet jag inte riktigt om jag kan koppla an till mig själv. Men att vi alla har en själ kan lite symbolisera döden och vad som händer efter döden.

Jag tror inte att man kommer till något nytt ställe eller något sånt, jag tror bara att det är som när man drömmer. Jag tror att de som har gått bort finns fortfarande med oss idag, deras själar kanske vakar över oss.

Solen symboliserar glädje, motivation och positivitet. Detta kan jag också koppla an till mig själv, detta var inte så längesedan faktiskt. Jag spelar badminton på fritiden och min pappa är tränare, eftersom att han var "sjuk" så missade jag jätte många träningar. Dels för att han inte kunde träna oss och för att jag var ledsen och hade ingen lust.

Men jag och min pappa började träna igen efter ett tag, det visade sig att det skulle vara den sista turneringen detta året. Jag anmälde mig även om jag bara hade tränat 5 gånger denna säsongen.

Jag var nervös för jag skulle möta två väldigt skickliga spelare. Man hade tippat att dessa två killar skulle kom etta och tvåa. Så jag vart nervös hela veckan men dagen innan så sa jag till mig själv "Varför ska jag oroa mig? Jag kan la bara komma dit och ha kul?" Och med den inställningen gick jag in i tävlingen, jag var glad och redo för att spela lite. Matcherna var jätte jämna och jag gav dem bra matcher.

5. Divergent handlar om en tjej som heter Beatrice. Hon är väldigt osäker på sig själv och vet inte riktigt var hon hör hemma. Dock så är hon speciell, hon är nämligen Divergent. Divergents är en grupp människor som sticker ut lite i samhället, en förmåga som dem har är att de kan förstå när någonting inte är på riktigt.

I denna staden som Divergent utspelar sig i så delas människorna in i falanger vid en viss ålder. Det finns flera falanger: De orädda, de lärda, de osjälviska och resten kommer jag faktiskt inte ihåg.

Dagen kommer då alla ska göra sitt "val", alla ska välja vilken falang de ska vara en del av för resten av sitt liv. Beatrice gör sitt beslut lite förhastat och väjer de orädda. De orädda är väldigt tuffa och det märker Beatrice när hon kommer dit.

Under filmens gång så utvecklas Beatrice både fysiskt och psykiskt och hon lär känna en av ledarna som kallas Four. Han skyddar henne, ger henne tips och är bara allmänt snäll mot henne.

Det blir kaos och det blir nästan som ett krig. Ledaren för de lärda vill döda alla Divergents för att dem är "ett hot". Beatrice är i fara och Four också men de kämpar sig igenom allt.

6. Det finns massa kopplingar mellan filmen och att vara människa. Ett exempel är detta med falanger, falanger är ju grupper där människorna delas in och så är det för oss också. T.ex så finns det ju "de mer populära" och "de mer smarta/töntiga" etc.

En annan koppling är detta med faror. Beatrice är försiktig av sig och nästan rädd för all fysisk ansträngning som hon inte klarar av, t.ex boxning, höjder, "parkour" etc.

Vi människor har också faror och vi människor gör också det som Beatrice gjorde, att man tar det där steget. Man kämpar mot sina faror, man utmanar sig själv mot sina faror. T.ex Beatrice som är rädd för höjder, och så åkte hon linbana högt upp över marken. Eller att hon boxades även om hon hade fått stryk dagen innan.

Sådana "steg" tar vi också.

Ett annat exempel är att man måste lära sig och utvecklas under ens liv, även att man måste veta vem man själv är. Det är med i filmen och även i verkligheten.

Det finns massa kopplingar och dessa är några av dem.

7. Kortfilmen handlar just om det, en hjältes resa. Att man ska ta det där "steget", komma ut från sin "comfort zone", våga testa liksom.

Det finns olika steg i en hjältes resa. När man väl tar steget så är man i en "speciell värld" där man ska lära sig och testa nya saker. I den speciella världen så är det: prövningar, man närmar sig en kris, reser sig starkare än någonsin, skatt och sen resultat. Då har man erfarenhet när man kommer tillbaka till den vanliga världen, man har ett nytt liv, allt löser sig.

8. Jag har definitivt gått igenom en liknande hjältes resa, den var inte så "action" fylld direkt men den betyder mycket för mig och jag är stolt över den.

Våren 2013, då skulle man snart börja högstadiet och delas in i nya klasser. Man höll på att bli tonåring.

Som liten har jag alltid varit lat och inte gjort speciellt många "fysiska" aktiviter så jag var inte i speciellt bra form, men jag brydde mig inte, tills våren 2013. Jag var inte alls nöjd med in kropp och mådde inte speciellt bra. Jag var aldrig ledsen/deprimerad, jag ville bara ändra på min kropp.

Så dagen då sommarlovet kom gick jag ut och sprang med en kompis. Vi sprang tillsammans i en vecka sen så tröttnade han, men jag har fortsatt med mitt springande tills nu, oavsett väder, årstid etc.

Och jag mår mycket bättre nu. I början så sprang jag för att jag ville ändra på min kropp men när jag hade gjort det så släppte jag det målet.

Idag springer jag för att tävla mot mig själv och få nya rekord, rensa hjärnan, få bort stress, få bort aggression, för att få bättre kondition och bara för att jag älskar att springa.

Såklart har jag stött på hinder. Att börja springa var som att komma in i den "speciella världen", man var osäker, man var inte i sin "comfort zone". I början var det jätte tufft, jag var inte van vid detta, jag hade ingen kondition, jag tog ut mig för mycket och började må illa.

"Krisen" kom då jag blev väldigt sjuk i en lång period och kunde inte springa på två månader. Det var som att börja om igen och allt var lika tufft, men jag hade byggt upp disciplinen och kom in i mitt springande igen. Och där hade jag mitt resultat, disciplinen. Jag hade fått en ny livstid och nya erfarenheter och jag mådde bra.

Sommaren 2013 kände att jag var tvungen att ta steget och det gjorde jag och jag ångrar ingenting.

Alessandro 8C